(Bild lånad från http://aforisticamente.com/2014/10/20/frasi-citazioni-e-aforismi-su-ingiustizia/)
Den anklagade ska inte behöva bevisa sin oskuld
I vårdnadstvister och vid tvångsomhändertagande av barn gäller det omvända: De anklagade – mamma, pappa, anhöriga – måste bevisa sin oskuld istället för att det är samhället som rättssäkert bevisar deras skuld. Det är ovärdigt ett rättssamhälle.
Föräldrar i en vårdnadstvist har sällan* gjort något olagligt. Föräldrar vars barn kommunpolitikerna vill omhänderta utifrån Socialtjänsten utredningar har sällan* gjort något olagligt. Ändå kan socialtjänstens och dess familjerätts utredningar mena att det strängaste och hemskaste straffet ska utdömas: Föräldrar och deras anhöriga ska förlora sina barn och barnen förlora sina föräldrar.
För ett sådant strängt och hemskt straff så måste självklart samhället säkerställa dessa föräldrars “skuld” och “ansvar” på ett rättssäkert sätt (utredningarna får inte vara godtyckliga, det vill säga nyckfulla, partiska eller osakliga utan måste använda sådana utredningsmetoder som enligt vetenskaplig forskning säkerställer rättssäkra, sakliga, opartiska och objektiva utredningar – sådana utredningsmetoder omnämns som “vetenskaplig utredningsmetodik”).
Så måste det vara i en rättsstat och än viktigare när dessa föräldrar inte har gjort något brottsligt. Det omvända – att det är dessa föräldrar och de nära anhöriga som ska bevisa sin oskuld – så får det inte vara!
I socialtjänsten och dess familjerätts utredningar kan det hävdas att föräldrar ska förlora vårdnaden och umgänget med sina barn och barnen sin nära kontakt med sin/sina föräldrar, syskon, mor- och farföräldrar och andra.
Men vilket sakligt och opartiskt underlag som fåtts fram och hur de slutsatserna dragits på ett rättssäkert sätt, framkommer inte i socialtjänsten utredningar. Vi vet. I en kommun har vi granskat 24 utredningar (Järfälla kommun). Inte heller i Bo Edvardssons över 350 granskningar (Bo är expert på den vetenskaplig utredningsmetodik för socialtjänst och dess familjerätt – se www.vetenskapligutredningsmetodik.nu där en del av hans anonymiserade granskningar kan hittas).
Dessa granskningar tillsammans med Bos forskning, tillsammans med Uppdrag Gransknings reportage Mardrömmen, Sveriges Radios reportage ”Att ta ett barn” och Dagens Nyheters Maciej Zarembas ”Rättvisans demoner”, avslöjar att utredningarna brister gravt i sin så kallade objektivitetsplikt (“objektivitetsplikt” kommer från vår grundlag ”Regeringsformen” med dess krav på saklighet och opartiskhet på alla myndigheter som till exempel Socialtjänsten och dess familjerätt) – de är inte rättssäkra.
Det innebär att det som sker är just det omvända: Ska föräldrar och anhöriga och deras barn ha en chans till rättvisa så är det de själva som måste bevisa sin oskuld. De själva måste bekosta granskningar av utredningarna för att bevisa sin oskuld. De måste bekosta många extra timmar för att advokater ska få tid att förstå vetenskaplig utredningsmetodik och ta upp problematiken. De själva måste …
Tyvärr är det alldeles för få föräldrar som förstår detta – för hur skulle de kunna ens misstänka att den myndighet som ska försvara “barnets bästa” istället oseriöst kan verka för dess motsats? Och än färre föräldrar som har råd med det. Och då går det som det går och barn och föräldrar skiljs/motarbetas utan rättssäker grund.
Men kom ihåg att i varje civilt och rättssäkert samhälle så är det socialtjänsten och dess familjerätt som ska bevisa en förälders skuld. Inte föräldrar och inte nära anhöriga som ska bevisa sin och de drabbade barnens oskuld!
Denna artikel i Dagens Juridik belyser problematiken med hur bevisbördan förskjutits från samhället till de anklagade.
En annan viktig aspekt är att socialtjänsten och de ansvariga politikerna i socialnämnden knappast kan sägas följa socialtjänstlagens portalparagraf med dess resursperspektiv om att stödja och hjälpa människor och deras barn. Istället stjälper man dem.
Vi föreslår också att du själv följer oss – Barnets bästa – i vårt initiativ att ena oss utsatta i Sverige. Vi planerar ENAS-möten i Göteborg, Stockholm och över internet under tidig höst 2016. Anmäl dig till vårt nyhetsbrev här och ”gilla” oss på Facebook här.
Eller ännu bättre, kan du tänka dig att hjälpa till? Läs här om hur du kan hjälpa till tillsammans med andra.
Bakgrunden till socialtjänstens och dess familjerätts oförmåga att göra rättssäkra utredningar är dels att socionomer inte får tillräcklig utbildning i hur man gör rättssäkra utredningar (det behövs motsvarande 30 högskolepoäng i det ämnet). Det är också orsakat av att socialstyrelsen inte har några detaljerade direktiv som säkerställer rättssäkra utredningar (Barns behov i centrum BBIC är enbart ett dokumentationshjälpmedel). Eftersom utredningarna inte använder sådana utredningsmetoder (så kallad vetenskaplig utredningsmetodik) som vetenskapen har kunnat visa är rättssäkra så blir utredningarna rättsosäkra, förenklat sagt.
* Vi skrev att föräldrar ”sällan” gjort något olagligt inledningsvis. Här saknas tillförlitlig information:
För det första för att det inte verkar finnas officiell enhetlig statistik för vårdnadstvister, omhändertaganden och tvångsomhändertaganden som skett sedan 1981 då vi fick den nya socialtjänstlagen vars grunder gäller än (vi har inte hittat någon sådan eller motsvarande – tipsa oss gärna om du vet).
För det andra för att information vi kommit över inte verkar avslöja om föräldrar har gjort något olagligt eller inte såsom misshandel, sexuellt våld, missbruk och så vidare, i dessa tre typer av ärenden.
För det tredje så behöver en förälder inte ha gjort något olagligt för att allvarligt brista i sin föräldraförmåga så mycket att föräldern och dess barn behöver hjälp. Men med socialtjänstens ansvar för att ”främja människornas ekonomiska och sociala trygghet” samt att ”frigöra gruppers och enskildas resurser” så borde i de flesta sådana fall detta inte innebära omhändertaganden i den utsträckning det innebär idag (se socialtjänstlagens huvudparagraf 1 som anger hela dess verksamhets inriktning som tyvärr ignoreras). Istället ska föräldrar och barn i första hand få ordentlig hjälp att lösa sina problem – inte att det strängaste och hemskaste straffet ska utdömas: Föräldrar och deras anhöriga ska förlora sina barn och barnen förlora sina föräldrar.
För det fjärde för att alla dessa utredningar uppfattas av socialtjänsten såsom rättssäkra vilket är egendomligt och allvarligt. För det finns inget vetenskaplig belägg för att de arbetssätt som socialtjänsten använder innebär en rättssäker, saklig och opartisk utredning som därmed lever upp till ”objektivitetsprincipen” som så många advokater och domare tror.
Vad det däremot finns vetenskapligt och andra belägg för är det omvända: De oberoende granskningar av över 350 av socialtjänstens och dess familjerätts utredningar som har skett av experten Bo Edvardsson, de granskningar som har skett av experten Leonard Ngaosuvan, samt forskning bedriven av Bo Edvardsson är alla enstämmiga: Socialtjänstens och dess familjerätts utredningar är rättsosäkra, osakliga och partiska – inte objektiva. Detaljgranskningar av olika fall i media (som de vi räknar upp ovan) avslöjar samma sak. Vi i Barnets bästa har själva utifrån kunskap om de utredningsmetoder som har vetenskapligt stöd och som måste användas för att göra rättssäkra utredningar, inte funnit något stöd för knappt en enda relevant utredningsmetod i de 24 utredningar vi granskat i en och samma kommun (Järfälla kommun).
Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter där många aktiva är jurister och som ägnat sig mycket åt tvångsomhändertagandemål under många år har gjort en bedömning att det finnas skäl för att tvångsomhänderta barn i några få procent i alla beslut enligt Lagen om vård av unga (LVU) – se NKMRs väl underbyggda rapport här. Men man ska heller inte glömma att omhändertaganden enligt Socialtjänstlagen är mycket fler än tvångsomhändertaganden. I flera fall har det visat sig att socialtjänstemännen “upplyser” (vilket ofta tolkas som ett hot) föräldrarna att om de inte går med på socialtjänstens rekommendation för omhändertagande så kommer de att genomföra ett tvångsomhändertagande istället. Så om de motiverade LVU-fallen är förhållandevis få av alla fall av omhändertagande och tvångsomhändertagande, så är det rimligen så att än färre av dem alla har skett för att föräldrarna har gjort något olagligt.
Tyvärr är det nog så illa att i de fall där socialtjänsten och dess familjerätt verkligen borde skilja en förälder från sitt barn så är även den utredningen rättsosäker. Media har avslöjat fall där socialtjänsten uppenbarligen borde ha ingripit men inte gör det. Detta delvis beroende på att de inte använder utredningsmetoder som förskjuter godtycklighet och säkerställer sakliga och opartiska utredningar.
Därför finns det oss veterligt ingen tillförlitlig information för vilken andel som föräldrar som utsätts för detta har gjort något olagligt.
Men med 1) frånvaron av vetenskapliga bevis för att de utredningssätt som socialtjänsten och dess familjerätt använder är rättssäkra, sakliga och opartiska, 2) när experter på utredningsmetodik dömer ut dem efter mer än 350 granskningar, 3) när forskning gör detsamma, 4) när vi själva gjort granskningar som visar på att knappt en enda relevant utredningsmetod används i 24 utredningar i en kommun (Järfälla kommun), 5) när detta förstärks av grundliga genomgångar i media som de vi räknat upp ovan där socialtjänsten och dess familjerätt har gripit in utan rättssäker grund men inte borde (och där de inte gripit in trots att de borde), så blir vårt omdöme ”sällan”.
Vi hoppas du tycker vi är trovärdiga när vi skriver “sällan”. Har du kunskap och vill bidra till klargöranden så känn dig välkommen att kontakta oss på redaktionen@barnetsbasta.org
Än en gång, vi föreslår att du själv följer oss – Barnets bästa – i vårt initiativ att ena oss utsatta i Sverige. Vi planerar ENAS-möten i Göteborg, Stockholm och över internet under tidig höst 2016. Anmäl dig till vårt nyhetsbrev här och ”gilla” oss på Facebook. Eller ännu bättre, kan du tänka dig att hjälpa till? Läs här om hur du kan hjälpa till tillsammans med andra.