Barnets bästas Hjälpreda

För dig som kommer i kontakt med socialtjänsten och/eller dess familjerätt

Denna hjälpreda är tänkt som ett stöd för dig som av olika anledningar har kommit i kontakt med socialtjänsten och/eller dess familjerätt.

Det kan finnas olika anledningar till att du har kommit i kontakt med socialtjänsten och/eller familjerätten: Det kan vara en orosanmälan som någon har gjort och som i värsta kan leda till eller redan har lett till ett tvångsomhändertagande enligt LVU. Det kan också vara en hemtagningsbegäran i samband med ett LVU. Eller så handlar det om en vårdnadstvist.

Härnedan ska vi reda ut dessa begrepp och vad de kan leda till. Därefter följer en sammanställning av råd och tips vad du bör tänka på i din kontakt med socialtjänsten respektive familjerätten. Eftersom ärendehanteringen i alla tre fall i mångt och mycket liknar varandra kan dessa tips vara av värde i båda sammanhangen.

Vi uppskattar din återkoppling och förbättringsförslag som du gärna kan mejla till hjalpreda@barnetsbasta.org

Hälsar

Barnet bästa ideell förening

_________________________________________

Tvångsomhändertagande (LVU)

När socialtjänsten anser att ett barn eller en ungdom under 20 inte på frivillig väg kan vårdas i hemmet har den skyldighet att använda tvångsvård enligt Lagen om Vård av Unga (LVU). I många fall handlar det då om att barnet placeras i familjehem eller annat boende utanför förälderns hem som Hem för vård och boende (HVB-hem).

Detta ska du känna till:

Socialtjänsten är skyldig att inleda en utredning om barnet och dess situation utgående från en orosanmälan som kommit in. En sådan anmälan ska göras av myndigheter (vanligtvis BVC, sjukhus, förskola, skola) om personalen observerat något som har oroat dem och som de tror kan bero på brister i barnets hemförhållanden.

Orosanmälningar görs nästan automatiskt vid till exempel barns födelse om förlossningen skett mycket för tidigt (prematura barn) och då personalen ser att föräldern är för svag för att orka ta hand om barnet. Det är helt naturligt då kommunen ska se till att barnet behandlas väl när det kommit hem och det behöver inte leda till ett omhändertagande utan kanske bara till att föräldern får stöd genom avlastning/hembesök. I andra fall kan det vara så att en eller båda föräldrarna har alkohol- eller drogproblem och även då är det viktigt att kontrollera att deras problem inte skadar barnet. Barnavårdscentralen (BVC) kan till exempel se att barnet inte går upp i vikt som det ska och att viktuppgången trots rekommendationer till föräldrarna om ändring av kosten inte blir bättre. Förskolan eller skolan kan observera att barnet ofta är trött eller mycket oroligt, har blåmärken eller att det finns andra misstankar om missförhållanden. När orosanmälningarna utreds kan de förhoppningsvis i de flesta fallen avslutas utan åtgärd då situationen för barnet har förbättrats eller att oron varit obefogad. Ibland ser socialtjänsten att stöd till föräldrarna och barnet kan behövas. Om stödåtgärden ger resultat så sker inget ytterligare men man kommer att ha kontroll på barnet. I en del fall hjälper inte de insatta stödåtgärderna och då kan man behöva ta beslut om tvångsvård (LVU).

Om socialtjänsten ser att bristerna är stora ska det startas en större utredning kring barnet och dess familjesituation enligt den så kallade Barns behov i centrum (bbic) som är en sätt att dokumentera en utredning men som ofta felaktigt används som och sägs vara en utredningsmetodik.

Var observant på att det tyvärr kan förekomma brister i information från socialtjänsten till föräldrarna. Även möjligheten till delaktighet för föräldern att påverka barnets situation är ofta mer begränsad än vad den ska vara (se ”Föräldraskap på avstånd – om socialtjänstens stöd till familjehemsplacerade barns föräldrar”; y.s. Weitz, forskningsrapport 2016:3. FoU-Nordväst i Stockholms län).

Föräldrar (vårdnadshavare) vars barn socialtjänsten vill omhänderta ska informeras om utredningsmaterialet som ligger till grund för socialnämndens bedömning och förslag till beslut.

Skyldigheten att kommunicera gäller utredningsmaterialet och omfattar inte nämndens bedömning eller förslag till beslut. Det finns dock inget hinder för att även nämndens bedömning och förslag till beslut kommuniceras, eftersom Förvaltningslagen bara anger minimikrav för vad som ska kommuniceras. (”Handläggning och dokumentation inom socialtjänsten” s. 423; Socialstyrelsen 2015)

Vårdnadstvist

En vårdnadstvist blir aktuell när den ena föräldern/vårdnadshavaren stämmer den andra föräldern/vårdnadshavaren om ensam vårdnad av barnet. När denna tvist inte kan lösas på ett fredligt sätt parterna emellan går ärendet till Tingsrätten som då vill ha ett yttrande från socialnämnden i barnets hemkommun. Socialnämnden ger i sin tur uppdraget åt den enhet inom socialtjänsten som arbetar med familjerådgivning/familjerätt (observera att det inte är en ”rätt” som Tingsrätt, utan att det är en enhet inom socialtjänsten som arbetar med familjerätt). Det är alltså inte en barnavårds-utredning enligt BBIC utan en vårdnads-, boende- och umgängesutredning för det fallet att både vårdnad, boende och umgänge är aktuella i tvisten. Den utredningen görs normalt av familjerätten som är en verksamhet inom socialtjänsten. I mindre kommuner är det ofta samma handläggare på både enheten ”barn och familj” och enheten familjerätten. Familjerätten inhämtar information från socialtjänsten om det finns utredningar där sedan tidigare. Familjerätten lämnar sedan sitt underlag till Tingsrätten som sedan fattar beslut om vårdnad, boende och umgänge. Socialtjänsten själv kommer in i bilden om det finns orosanmälningar eller om man själv ber den om hjälp. obs! Det är tyvärr vanligt förekommande att föräldrar i samband med en vårdnadstvist gör orosanmälningar – sanna eller ogrundade – mot varandra för att på detta sätt försöka öka sina chanser för att få ensam vårdnad om barnet. Exempel på detta finns beskrivna i vår bok ”Utreder socialtjänsten för barnets bästa?”.

Till dig som överväger att stämma den andra föräldern om ensam vårdnad: Låt bli! Det finns bara förlorare! Och glöm inte: Ditt barn har faktiskt rätt till båda sina föräldrar! Att ni är osams är en sak, men det ska inte barnet behöva betala priset för. Om du ändå anser dig ha goda skäl till att göra en stämning om ensam vårdnad får du ha i åtanke att socialtjänstens familjerätt kommer att gå in och göra en så kallad vårdnads-, boende- och umgängesutredning (se ovan). Socialtjänstens barnutredningar är dock inte rättssäkra och de har vad vetenskaplig forskning kunnat konstatera sällan barnets bästa i fokus! Tyvärr är det snarare så att socialtjänstens barnutredningar är godtyckliga, partiska och osakliga: Handläggaren på socialtjänsten som utreder ärendet faller lätt offer för sina förutfattade meningar om dig som förälder. Eller med andra ord: Han/hon ser bara det som han/hon vill se och inte det som han/hon inte vill se. Detta kallas för ”confirmation bias”. I värsta fall kan detta leda till att handläggaren fattar tycke för den andra föräldern, dvs. personen som du vill stämma om ensam vårdnad. Det är inte säkert att familjerätten delar din uppfattning om vad som är barnets bästa och om du eller den andra föräldern är lämplig respektive olämplig som förälder. Om det vill sig riktigt illa kan både du och den andra föräldern förlora vårdnaden om ert gemensamma barn. Det gäller därför att vara observant från allra första början.

Vad du bör tänka på
i din kontakt med socialtjänsten/familjerätten:

Stå alltid enade som föräldrar inför socialtjänsten! Tala aldrig illa om den andra föräldern inför barnet eller handläggaren på socialtjänsten! Vid vårdnadstvist: Ta hjälp av en medlare. Föreslå samarbetssamtal. Lyft fram både bra och dåliga sidor hos motparten så att du visar att du är nyanserad.

Begär enskilda samtal för dig och den andra föräldern. Det minskar risken för att det ska ”hetta till” under mötena.

Uppträd alltid saklig och nyanserat i kontakten med socialtjänsten: Inte aggressiv och bitsk – hur mycket du än hatar den andra föräldern eller handläggaren. Visa inte att du mår dåligt. Visa klart och tydligt din ståndpunkt, men gör detta på ett respektfullt och resonligt sätt!

Låt kärleken till det gemensamma barnet genomsyra alla samtal med socialtjänsten. Tala aldrig om dina känslor utan utgå alltid från barnet! Det är barnet som står i centrum – inte du!

Var diplomatisk: Om socialtjänsten föreslår insatser för dig och den andra föräldern, tacka och ta emot! Låt bli att förhandla om premisserna (förutsättningarna): Om socialtjänsten föreslår möten på onsdagar, krångla inte genom att önska en annan dag (om det inte är så att det är tungvägande skäl förstås, som till exempel att det krockar med jobbet). Vissa föräldrar har kommit långt med att ”köra dörrmattan”, dvs. genom att gå med på allt som socialtjänsten önskar och föreslår. Det finns dock inga garantier att ”dörrmattan” hjälper i alla fall. I vissa fall kan det till och med vara det enda förnuftiga att tacka nej till den föreslagna insatsen. Tyvärr finns det inga allmängiltiga råd, utan det hänger mycket på hur den enskilda kommunens socialtjänst fungerar och enstaka handläggares godtycklighet. Ett tips kan vara att inhämta information av andra föräldrar som har erfarenhet av vederbörande socialtjänst. Kontakta gärna närmaste Barnets-Bästa-lokalgrupp.

Var väl förberedd och påläst. Man har ett lättare spel mot socialtjänsten när man känner till sina rättigheter och skyldigheter.

Begär (helst skriftlig) information om hur mötena går till och vilka regler som gäller för mötena. Vem gör vad? När? Vad är syftet med utredningen? Vilka befogenheter har personalen?

Svara på socialtjänstens frågor, men öppna aldrig nya trådar! Ju mer du blottlägger om dig själv och ditt privatliv desto större angreppsyta kan du ha gett socialtjänsten.

VIKTIGT ATT TÄNKA PÅ:

Ofta får man tyvärr bara ta del av den färdiga utredningen och dess förslag till beslut. En utredning som man sedan kanske bara har en till två veckor på sig att gå igenom och anmärka på innan den presenteras för socialnämndens utskott för att det ska fatta beslut. Tyvärr förekommer det i vissa kommuner att man bara har några dagar på sig.

KRÄV ATT FÅ TA DEL AV UTREDNINGSMATERIALET LÖPANDE:

När en utredning ska påbörjas ska du kräva av den utredande socialsekreteraren att du ska få ta del av insamlat material under utredningens gång. Insamlat material kan t.ex. vara intervjuer med dig, barnet, anhöriga, skolpersonal, BVC. Du får då lättare möjlighet att kontrollera och ifrågasätta vad som skrivits in i materialet. Det är inte ovanligt att socialsekreteraren efter en intervju, med t.ex. dig som förälder, har missuppfattat vad som sagts eller helt enkelt minns fel. Speciellt svårt är det om socialsekreteraren och den som blir intervjuad inte har samma modersmål. Be därför redan under första mötet att löpande få del av utredningsmaterialet som ska användas i utredningen. Du kan bli nekad till detta (vissa socialsekreterare har tyvärr den något felaktiga uppfattningen att inget material ska lämnas ut i förväg). Det kan då vara svårt att få en ändring på det men du ska alltid begära att få ut journalanteckningarna som socialtjänsten för över ditt barn.

SPELA IN VARJE INTERVJU SOM DU HAR MED UTREDAREN:

Det borde egentligen vara självklart att socialtjänsten, med din tillåtelse, spelar in samtalet/intervjun så att många felaktigheter kan undvikas. Normalt sitter utredaren tillsammans med en kollega som för anteckningar. När de sedan skriftligt ska rapportera resultatet av intervjun kan lätt missförstånd smyga sig in. Ofta händer det att saker som du sagt inte passar in i utredarens syn på fallet. Då kan utredaren låta bli att skriva in det i utredningen för att lättare kunna visa på att utredningens slutsats måste vara den enda riktiga. Detta undviker du om du kräver inspelning av samtalet och att du sedan får en kopia av inspelningen. Ännu bättre är förstås om du själv spelar in samtalet.

TA MED EN GOD VÄN SOM STÖD UNDER INTERVJUN:

Att vara ensam då man intervjuas av en eller två socialsekreterare är inte lätt i och med att man automatiskt hamnar i ett underläge. Därför är det bra att ta med en nära bekant för moraliskt stöd men som också kanske kan hjälpa dig att komma ihåg hur saker verkligen är. När man är upprörd är det lätt att drabbas av minnesförlust. Även en kurator eller psykolog som du har regelbunden kontakt med kan vara ett sådant stöd. Fördelen med en kurator/psykolog kan vara att de utifrån sin yrkesprofession är skolade i att närvara vid svåra samtal. De kan både fungera som stöd och som medlare. Dessutom är acceptansen av en kurator/psykolog som stödperson hos socialtjänsten ofta större än av en vanlig vän eller bekant.

Stöd vid vårdnadstvist

Om man har med sig någon som stöd så har inte den personen rätt att yttra sig om inte socialsekreterare ger tillåtelse. Det har däremot ett ombud. Då kan man komma överens med ombudet hur man ska göra: När ombudet kan gå in. Exempelvis kan ombudet stoppa samtalet och ställa ytterligare frågor så som “Skulle du kunna utveckla den frågan lite?” eller “Skulle du vilja avgränsa den frågan lite?”. Man kan också ha ett ombud som kan fylla på och utveckla det som den “målsägande” säger. Man kan också kräva en dagordning för samtalet och när frågor går utanför den kan man bromsa.

FRÅGA ALLTID EN GÅNG TILL IFALL DET ÄR NÅGONTING SOM ÄR OTYDLIGT:

Många handläggare inom socialtjänsten verkar tyvärr vara avsiktligt otydliga i sin kommunikation. De svarar gärna undvikande och svävar på målet. Därför är det av stor vikt att du inte ger dig förrän du har fått några tydliga och konkreta svar. Fråga till exempel: ”Var det så här du menade …?”, ”Menade du att …?”, ”Har jag uppfattat det rätt att …?”, etc. Samma sak gäller också åt det omvända hållet: Det är lätt hänt att handläggaren vill få dig att säga någonting som kan vändas emot dig. Låt dig inte lindas in i konstiga diskussioner! Tänk dig för en extra gång innan du svarar på någon klurig fråga. Om du ger handläggaren något specifikt svar, förtydliga alltid hur du menar någonting, till exempel genom att ge några förklarande exempel. Och som redan nämnt ovan: Öppna aldrig nya trådar … .

HA ÖGONKONTAKT MED HANDLÄGGAREN UNDER SAMTALET:

Någonting som socialtjänsten gärna använder sig utav för att ifrågasätta din föräldraförmåga är emotionell otillgänglighet. Visa både i kontakten med handläggaren och ditt barn att du så att säga är med: Titta handläggaren i ögonen! När handläggaren eller en familjepedagog träffar dig tillsammans med ditt barn, var noga med hur du bemöter ditt barn: Att barnet alltid kommer i första rummet. Visa att du kan hålla ögonkontakt med ditt barn samtidigt som du pratar med handläggaren eller familjepedagogen. Om ditt barn ställer en fråga, försök att bemöta barnets fråga på ett så pedagogiskt sätt som möjligt. Men undvik att säga sådant som kan uppfattas olämpligt att höra för ditt barn. Om barnet till exempel frågar vem den där tanten är och vad hon vill, svara någonting i stil med ”att hon vill bara se hur vi har det ihop och att du mår bra”.

STANDARDFRASER I KONTAKTER MED SOCIALTJÄNSTENS HANDLÄGGARE:

Nedan följer exempel på standardfraser som det kan vara bra att känna till och använda vid samtalen med handläggare. Dessa fraser är också de som handläggare ofta använder sig av och det kan vara en fördel att man, så att säga, talar samma språk som de själva är bekanta med.

” jag tar det med mig”
” jag har stor insikt om…”
” utifrån barnets bästa så… ”
” vårt gemensamma mål är barnets bästa…”
” jag hör vad du säger …”
” jag kan inte gå in i det just nu…”
” trygg och säker anknytning…”

KOMPLETTERA UPPGIFTER EFTER INTERVJUN:

Om du efter mötet kommer på något du borde ha sagt eller att du vill ändra något du sagt så skriv till utredaren och förklara. Det är alltid klokare att så tidigt som möjligt komma med ändringar och kompletteringar. Gör det helst skriftligt så att det skrivs in i akten. Om du bara ringer och talar om det så kan det leda till att det ignoreras eller missas att skrivas in i barnets akt. Ytterligare ett bra tips är att spara all mejlkonversation mellan dig och din handläggare.

Läs lagen så att du känner till dina rättigheter! Ta hjälp av föreningen Barnets Bästa som har en hel del väldigt pålästa medlemmar som gärna hjälper dig med att ta ut lagtexter och regelverk som du kan ta stöd av.
Gå med i grupper bestående av personer som har hamnat i samma sits. Det är viktigt att kunna utbyta erfarenheter. Barnets Bästa är en sådan grupp. Vi har goda kontakter med flera andra stödorganisationer som till exempel Pappabarn och BROMSA. Även här finns kunniga och pålästa människor.
Vårdnadstvist: Beställ hem vårdnadsdomar från tingsrätten i din kommun, gärna ett år tillbaka i tiden.
Sköt så mycket av kommunikation med socialtjänsten skriftligt som du kan. Det underlättar dels kommunikationen som muntligen ofta brister, dels går det då lättare att dokumentera allt som har sagts eller skrivits.
För att domstolen skall kunna förstå tvisten (LVU respektive vårdnadstvist) och sammanhanget, det man kallar kontexten, och hur och varför parterna agerar som de gör, måste den person som är ditt juridiska ombud, ofta en advokat, sätta sig in i problematiken och förstå dynamiken. Om man själv förstår detta är det lättare att få rätten att förstå den bevisning man lägger fram. Då befinner sig bevisningen inte i ett tomrum utan i ett sammanhang – ett begripligt sammanhang.
Barnsamtal ska hållas i en lugn och harmonisk miljö – inte på offentliga platser!

Övrigt

ABC-FÖRÄLDRAKURS

Många kommuner erbjuder ABC-föräldrakurser. Reklamaffischer för ABC-kurser finns ofta uppsatta i kommunens förskolor. Kursen i sig är väldigt intressant och matnyttig – speciellt för förstagångsföräldrar – men problemet är att dessa kurser ofta ordnas i socialtjänstens regi. Kursledarna som alltså är anställda av socialtjänsten har en anmälningsskyldighet – någonting som tyvärr också utnyttjas i dåliga syften är vår erfarenhet. Har du väl blivit anmäld av en kursledare till socialtjänsten har de redan fått ögonen på dig. Bättre är att ta till sig kursmaterialet privat på hemmaplan. Kursen bygger på Martin Fosters bok ”Fem gånger mer kärlek” som kan lånas på biblioteket. Bestämmer du dig ändå för att delta i en ABC-föräldrakurs berätta inte för mycket om eventuella problem i föräldraskapet. Samma förhållningsregler gäller även för öppna förskolor som också ofta drivs i kommunens/socialtjänstens regi: Big brother is watching you.

KONTAKT- /AVLASTNINGSFAMILJ

Är du en stressad förälder och känner att du skulle behöva få lite avlastning och stöd i vardagen runt ditt barn? Be då absolut inte socialtjänsten om hjälp! I värsta fall leder ditt rop om hjälp till att du får ditt barn taget ifrån dig! Kontaktfamiljer verkar ofta bara existera på pappret – inte i verkligheten. Om du ändå skulle tillhöra den lilla skaran av föräldrar som är lyckligt lottade att få en kontakt-/avlastningsfamilj beviljad, glöm inte att även denna person/familj har en anmälningsskyldighet. Risken är stor att personen i fråga bara ”hjälper” dig för att kunna spionera ut dig som förälder å socialtjänstens vägnar. Vår erfarenhet är tyvärr att det inte går att lita på så kallad ”hjälp” och ”stöd” som tillhandahålls av socialtjänsten, eftersom den alldeles för ofta visar sig vara ”stjälp” och ”död” istället, som några föräldrar drastiskt uttryckt det.

NEUROPSYKIATRISK FUNKTIONSNEDSÄTTNING (NPF)

Misstänker du att ditt barn har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF)? Upplever du att ditt barn har svårigheter som du inte har någon naturlig förklaring för och som du känner att du behöver komma tillrätta med? Ta då kontakt med Barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, för en utredning. Ofta behövs först en pedagogisk kartläggning från förskolan innan man kan kontakta BUP. Om det visar sig att ditt barn har en diagnos som kan förklara hans/hennes beteende och dina svårigheter i föräldraskapet skall BUP skriva en remiss till habiliteringen. Där kommer du och ditt barn att få hjälp: Du genom föräldrakurser som är riktade till föräldrar som har barn med en diagnos. Och ditt barn genom att det kommer att lära sig de verktygen som han/hon behöver för att så att säga kunna kompensera för sin NPF. Diagnosen gör dig och ditt barn dessutom mindre angripbara ifall socialtjänsten ämnar ta ifrån dig barnet på grund av påstådda brister i ditt föräldraskap.

UTREDNINGSHEM

Planerar socialtjänsten att placera dig och ditt barn på ett utredningshem för att ”ta reda på hur de på bästa sätt kan hjälpa och stötta dig i ditt föräldraskap”? Nu borde dina larmklockor ringa till. Utredningshemmen som är privatägda och har vinst-intressen utför ofta vad som kan liknas vid beställningsverk å socialtjänstens vägnar. Eller med andra ord: De ”levererar” det av socialtjänsten önskade resultatet. Du som förälder har ingenting att sätta emot. Och ett utredningshem är inte att förväxla med en mamma-barn-kurs där syftet är att mamman ska kunna vila upp sig lite. Personalen som faktiskt övervakar dig under dygnets alla vakna timmar kommer ofta att producera en osaklig och partisk lång ”fellista” med påstådda brister och tillkortakommanden, enligt vår erfarenhet. Denna osakliga och partiska fellista kan sedan komma att ligga till grund för ett tvångsomhändertagande av ditt barn. Så fort du får beskedet att socialtjänsten ämnar att placera dig och ditt barn på ett utredningshem bör du snabbast möjligt kontakta en advokat/jurist som är specialiserad på LVU.