I SEX PUNKTER:
Vår förklaring och motivering till socialtjänstens och samhällets systemfel gällande barnets bästa

P U N K T 1 :

Vår utgångspunkt: Barnkonventionen artikel 16, Mänskliga rättigheter artikel 12 och vår grundlag

Inga barn, inga föräldrar, inga mor- och farföräldrar eller andra närstående får utsättas för godtyckliga ingrepp i sina privatliv, familjeliv eller hem.

Mot sådana ingrepp ska de ha samhällets skydd.

Så kan man sammanfatta det väsentliga innehållet i Barnkonventionens 16:e artikel och Allmän förklaring om de mänskliga rättigheternas 12:e artikel.

Enligt vår grundlag Regeringsformen måste varje myndighet agera sakligt och opartiskt.

Dessutom måste våra myndigheter, som socialtjänsten, agera rättssäkert.

Detta gäller i synnerhet när socialtjänsten gör sina utredningar för barnets bästa, i vårdnadsutredningar och för barnomhändertaganden enligt Socialtjänstlagen (SoL) och Lagen om vård av unga (LVU), då de är underlag för ingripanden i dessa rättigheter. Sådana ingrepp måste ha rättssäkert underlag.

• Det är förenklat förklarat, Barnets bästa ideella förenings utgångspunkt.

P U N K T 2 :

Varför utredningar för barnets bästa måste använda evidensbaserade/vetenskapliga utredningsmetoder

Att genomföra en utredning för barnets bästa är ingen lätt uppgift. Problematiken kan sammanfattas under två punkter: svårigheten att få fram objektiva fakta och konfirmeringsbias.

I en barnets-bästa-utredning finns det sällan objektiva fakta att utgå ifrån. Utredaren är istället hänvisad till subjektiva observationer och subjektiva uttolkningar från föräldrar, skolpersonal, psykologer, läkare med flera. Dessutom egna subjektiva observationer och subjektiva uttolkningar. Tolkningar att något skett som inte verkar vara för barnets bästa.

I en  utredning av denna typ är det av yttersta vikt att få fram sakligt och opartiskt underlag. Dessutom måste en utredare vara medveten om och hantera sin egen konfirmeringsbias.

Konfirmeringsbias är något som alla människor har: att vi omedvetet ser det vi vill se och omedvetet inte ser det vi inte vill se. Många av oss har erfarit hur vi till exempel intuitivt kan uppleva vissa människor som tillförlitliga och andra som opålitliga, bara för att senare upptäcka att det var tvärtom.

Utredandet av dessa ofta känslomässigt utmanande situationer, där ett barn verkar ha kommit i kläm, innebär ofta att föräldrar och andra har starka känslor inblandade i sina utsagor. Lägg till utredares inledningsvis egna subjektiva observationer och subjektiva uttolkningar som också är en del av utredningarna, vilket gör det ännu svårare för utredare att hantera sin egen konfirmeringsbias.

Jämför med det tragiska Kevinfallet som undersöktes av journalister vid Sveriges Television under 2017. År 1988 hade den fyraårige pojken Kevin hittats död. Nästan oavsett vilken information som framkom under  utredningen så kunde inte utredarna dra någon annan slutsats än att två pojkar, då fem och sju år gamla, hade mördat Kevin. När fallet 2017 avslöjades, och man granskade mordutredningen, var det svårt att förstå hur dessa två barn (som visade sig vara oskyldiga) skulle ha kunna ha mördat Kevin. Orsaken till att utredarna då hade låst sig i sin uppfattning förklaras med deras konfirmeringsbias.

Samma problematik gäller när socialsekreterare ska genomföra utredningar för barnets bästa: svårigheten att hantera sin egen konfirmeringsbias samt svårigheten att få fram sakligt, opartiskt och rättssäkert underlag.

Varför är evidensbaserade/vetenskapliga utredningsmetoder så viktiga?

Evidensbaserade utredningsmetoder har sedan länge testats i vetenskapliga studier och visat sig tillförlitliga för att få fram informationsunderlag, analyser och bedömningar som är sakliga och opartiska samt oberoende utredares konfirmeringsbias.

Vetenskapen har dock inte alla svar. Det innebär att vetenskaplig utredningsmetodik får kompletteras. Enligt socialstyrelsens ”Evidensbaserade praktik” bör man komplettera informationsinsamlandet utifrån exempelvis lagar och föreskrifter, önskemål hos de barn och människor man ska utreda samt utredarnas professionella yrkeskompetens.

Att vetenskapliga utredningsmetoder kompletteras behöver inte utgöra någon fara för rättssäkerheten, så länge det evidensbaserade utredandet inte ignoreras eller undergrävs. Strikt objektivitet måste utgöra fundamentet för arbetet med barnutredningar. Så är det inte idag. Istället för vetenskapliga utredningsmetoder användes subjektiva utredningssätt och hänsyn till utredares konfirmeringsbias tas inte.

Exempel på vetenskaplig utredningsmetod:
ALTERNATIVA TOLKNINGSHYPOTESER

När man som utredare fått fram ett underlag som man ska analysera och bedöma, så kommer man ofta fram till en slutsats som förefaller rimlig. Men, just för att vetenskapen har upptäckt hur vi människor kan bli som fängslade av vår konfirmeringsbias, måste två ytterst viktiga vetenskaplig utredningsmetoder användas: alternativa tolkningshypoteser och falsifiering.

För det första måste man leta upp och tänka ut rimliga alternativa förklaringar som kanske inte alls stämmer överens med ens egen uppfattning och intuition. Det tvingar en som utredare att tänka utanför sin konfirmeringsbias. Inom vetenskapen kallas detta för alternativa tolkningshypoteser.

För det andra måste man sträva efter att ogiltigförklara sina egna olika antaganden istället för att göra som vi oftast gör: bara söka belägg för vår första egna tolkning.

Låt oss ta ett förenklat exempel. Säg att du utreder en orosanmälan enligt vilken en mamma ska ha skrikit åt sin dotter. Ingen decibelmätare fanns (givetvis) på plats och ingen har filmat förloppet. Flickan tycks inte ha reagerat med ilska eller rädsla gentemot mamman.

Din intuitiva uppfattning är att det är oacceptabelt att skrika åt sitt barn och att flickan måste ha blivit rädd. Du låter dig färgas av denna intuitiva uppfattning och tolkar flickans frånvaro av reaktion som att hon blev så rädd att hon inte vågade visa någon reaktion gentemot sin mor.

Du bortser från alternativa tolkningshypoteser, till exempel att det finns kulturella skillnader och att det som i en familj uppfattas som prat (och inte alls är skrämmande) i en annan familj uppfattas som skrik.

Med andra ord: det är inte styrkan i argumenten FÖR en uppfattning som är viktig utan argumenten MOT denna och alla tolkningshypoteser. Förenklat sagt, det är först om man kan ogiltigförklara alla andra tolkningshypoteser och bara har en kvar, som man kan utgå från den som inte kunnat ogiltigförklarats. Det är den vetenskapliga utredningsmetoden falsifiering.

På det sättet tvingas man som utredare att motverka sin konfirmeringsbias.

Just hur detta inte gjordes i Kevinfallet visar följande artikel – LÄNK . 

Utifrån kravet på transparens och repeterbarhet, så måste hur man använt vetenskaplig utredningsmetodik redovisas i utredningen. Jämför med hur man i grundskolan fick underkänt på matematikprovet om man bara angav svaret. Man behövde också förklara hur man kommit fram till resultatet. Detta så att läsaren är säker på att analysen och slutsatsen är korrekt underbyggd (transparens) och att en annan utredare skulle komma till samma slutsats (repeterbarhet). På det sättet samverkar vetenskapliga utredningsmetoder och juridikens krav på transparens och repeterbarhet för att uppnå sakliga, opartiska och rättssäkra utredningar och därmed att godtyckliga ingrepp inte sker i barns liv.

Sammanfattningsvis

• Socialtjänsten och andra som utreder eller dokumenterar i utredningar för barnets bästa måste använda vetenskaplig evidensbaserad utredningsmetodik. Sådan metodik kan kompletteras men får inte ignoreras och ännu mindre undergrävas.
• Hur vetenskaplig utredningsmetodik använts i utredningen måste tydligt redogöras för transparens och repeterbarhet.

P U N K T 3 :

Forskningsunderlag som påvisar den systematiska frånvaron av evidensbaserade/vetenskapliga utredningsmetoder

Egendomligt nog finns det en stor mängd forskning som påvisar hur godtyckliga och rättsosäkra socialtjänstens barnutredningar har varit ända sedan vi fick den nuvarande socialtjänstlagen. Dessutom har över 400 sådana utredningar expertgranskats och alla visade sig vara just godtyckliga och rättsosäkra.

Här nedan finns en sammanställning av forskning, research samt några anonymiserade (av de över 400 expertgranskade) socialtjänstutredningar för barnets bästa som har gjorts sedan 1980-talets början. Allt avslöjar socialtjänstens godtyckliga och rättsosäkra utredningar för barnets bästa. Se här:

www.vetenskapligutredningsmetodik.nu

Generellt krävs det att svenska myndigheter arbetar enligt vetenskapligt beprövade riktlinjer. Att myndigheten Socialstyrelsen verkar ha vattentäta skott mellan de som regelbundet bevakar att sjukvården arbetar i enhetlighet med vetenskap och mellan sektion där man ignorerar att socialtjänstens utredningssätt har undermåligt vetenskapligt stöd, är märkligt.

Än mer egendomligt blir det. För inte bara verkar man ha ignorerat att söka vetenskapligt stöd, man har inte lyssnat till vetenskapen när den har larmat om socialtjänstens rättsosäkra och godtyckliga barnutredningar.

Sammanfattningsvis:

• Det finns mycket forskning och över 400 expertgranskningar av socialtjänstens utredningar för barnets bästa som slår fast att socialtjänstens utredningar är godtyckliga och rättsosäkra. Detta huvudsakligen på grund av avsaknaden av vetenskaplig utredningsmetodik.
• Det förefaller som om ansvariga och makthavare bortser från detta.

P U N K T 4 :

Om hur socialstyrelsens föreskrifter, råd och metoder (exempelvis BBIC) inte säkerställer rättssäkra barnutredningar.

Socialstyrelsen utfärdar olika föreskrifter, råd och metoder. En av dessa är ”Barns behov i centrum, BBIC”. Den kan sägas identifiera vilken information som bör kartläggas i en utredning. Men det framgår inte hur denna information ska fås fram med hjälp av vetenskaplig utredningsmetodik så att den blir saklig, opartisk och rättssäker.

Istället får man uppfattningen när man läser socialstyrelsens olika dokument, att denna information kan fås fram och registreras i ”Barns behov i centrum, BBIC” utan något som helst krav på att använda vetenskapliga utredningsmetoder, som att källkritik måste göras, att alternativa tolkningshypoteser och falsifiering måste göras vid analyser och bedömningar. Det vill säga: Socialstyrelsens föreskrifter, råd och metoder underlättar faktiskt för våra socialtjänster att göra godtyckliga utredningar.

Det här kan du själv undersöka förhållandevis lätt. Alla Socialstyrelsens föreskrifter, råd och metoder finns tillgängliga på endera webbsidor eller som nedladdningsbara PDF-filer. Ladda ned någon sådan och sök efter till exempel alternativa tolkningshypoteser eller källkritik och se om Socialstyrelsen verkar kräva att dessa vetenskapliga metoder används för att göra utredningarna för barnets bästa rättssäkra.

Sammanfattningsvis:

• Om socialstyrelsens nationella föreskrifter inte kräver rättssäkerhet genom användandet av vetenskaplig utredningsmetodik utan istället ger intrycket av att det inte behövs, så motarbetas inte utan underlättas godtyckliga barnutredningar.

P U N K T 5 :

Om hur socionomutbildningar utbildar undermåligt i vetenskaplig utredningsmetodik

Att metodiskt och systematiskt kunna genomföra sakliga, opartiska och rättssäkra utredningar kräver tillräcklig utbildning och träning i att använda vetenskapliga utredningsmetoder. Särskilt med tanke på de svåra förutsättningar som gäller för utredningar för barnets bästa (vilket vi skrev om under Punkt 2).

Enligt socialstyrelsen är det huvudsakligen socionomer som får göra utredningar för barnets bästa.

Vi har granskat flera utbildningsprogram för socionomer och kunnat konstatera att det utbildas undermåligt i vetenskaplig utredningsmetodik.

Vi har också intervjuat personer som utbildat på socionomprogram och personer som själva är socionomer. Även de bekräftar att det utbildas undermåligt i vetenskaplig utredningsmetodik samt i hur man gör rättssäkra utredningar för barnets bästa.

• Om man inte utbildas i vetenskaplig utredningsmetodik så är det förståeligt att man som socionom inte har kompetens för att göra sakliga, opartisk och rättssäkra utredningar för barnets bästa.
• Om man inte utbildats i vetenskapliga utredningsmetoder och de nationella föreskrifterna och metoderna inte heller påvisar nödvändigheten av vetenskapliga utredningsmetoder och rättssäkerhet, är det då egendomligt att vi har ungefär 290 kommuners socialtjänster som systematiskt genomför rättsosäkra och godtyckliga utredningar? Det som vetenskapen ständigt upptäcker och larmar om.

P U N K T 6 :

Om konsekvenserna av socialtjänstens och samhällets systemfel – socialtjänstens rättsosäkra barnutredningar

Advokater och domare, den yrkeskår som är mer utbildad i rättssäkerhet än andra yrkesgrupper, verkar ofta oförmögna att upptäcka godtyckligheten i socialtjänstens barnutredningars informationsinsamling, analys och bedömning.

Godtyckligheten borde, enligt vårt erfarenhet vara förhållandevis lätt att upptäcka: Urvalet av personer som intervjuas väger ofta över till förmån för en part. Underlaget är osakligt och partiskt. Analyserna och bedömningarna sällan ens underbyggda samt ibland uttryck för fördomar. Det är inte ovanligt att socionomerna går utanför sitt yrkesområde och slår fast diagnoser som de inte har kompetens för och därför inte rätt att slå fast. Den som det slås ned på har inte fått replikera på anklagelserna innan socialtjänsten dragit sin slutsats utan först efteråt. Ofta saknas underbyggnad, det vill säga det saknas transparens och repeterbarheten blir omöjlig.

Trots de ofta uppenbart godtyckliga utredningar verkar alla rättsvårdande instanser utgå från att socialtjänstens utredningar är rättssäkra och utredningarna får rutinmässigt stort inflytande i de beslut som domstolar fattar.

Socialtjänstens systemfel – att de gör godtyckliga och rättsosäkra utredningar för barnets bästa – innebär problem som media länge har skildrat:

• Barn som borde omhändertas, omhändertas inte. I värsta fall kan de till och med dö.

• Barn som används som slagträn i vårdnadstvister av en förälder mot den andra, skyddas inte.

• Barn omhändertas utan orsak.

• Barn vars funktionsnedsättande diagnoser förklarar deras problem omhändertas. Föräldrarna påstås utan grund vara problemet. Det händer att barn placeras i föräldrahem eller hem för vård och boende som inte har kompetens att hantera barnets funktionsnedsättning.

• Barn som omhändertogs för att de vanvårdades kan fortsatt vanvårdas på hemmen de omhändertagits till, trots att vuxna slår larm.

• Tonårsbarn som behöver hjälp får inte hjälp.

• Barn som har rätt att träffa sina mor- och farföräldrar samt andra närstående kan av socialtjänsten helt berövas möjligheten till en nära relation till dem .

Det här innebär att barn lider, att mammor lider, att pappor lider, att mor- och farföräldrar lider. Det innebär att barns barndom förstörs. Att föräldrars föräldraskap förstörs. Att “livets efterrätt” som barnbarn ofta kallas av mor- och farföräldrar, försvåras. Föräldrar som på ålderns höst blir gamla och skröpliga får inte det stöd som de brukar kunna få av sina vuxna barn eftersom deras relation förstörts.

Det här innebär att istället för att barn och människor får samhällets stöd mot godtyckliga ingrepp i sina mänskliga rättigheter (se punkt 1 ovan) så är det svenska myndigheter som även utför godtyckliga övergrepp.

Vi hoppas ni ansvariga politiker och tjänstemän, ni advokater och domare delaktiga i dessa domstolsförhandlingar och ni aktiva i barnrättsorganisationer, ni aktiva för mänskliga rättigheter och barnkonventionen, vill börja inse det mycket allvarliga i detta.

VIKTIGA STEG MOT LÖSNING:
TRIBUNALEN FÖR BARNETS BÄSTA

Vi i den ideella föreningen Barnets bästa har insett att detta med vetenskapliga utredningsmetoder inte är något som alla omedelbart kan ta till sig. Vi vill sprida kunskap om varför och hur de måste användas när man gör utredningar för barnets bästa.

Därför bjuder vi in er myndigheter, er ansvariga, er politiker, er barnrättsorganisationer, er advokater och domare till vår Tribunal för barnets bästa, i Stockholm, lördagen den 23 november.

Syftet är att konstruktivt och pedagogiskt förklara i detalj och överlämna anonymiserade underlag som kan användas vidare av er i det arbete som måste till för att lösa detta för framtiden och för alla som rättsosäkert drabbats.

Till Tribunalen för barnets bästa bjuder vi också in alla mammor, pappor, mor- och farföräldrar samt andra nära anhöriga samt familjehem som upplever sig drabbade av socialtjänstens godtycklighet och rättsosäkerhet.

Känner du dig drabbad? Kom för att träffa andra i samma situation och lära dig mer om hur frånvaron av vetenskaplig utredningsmetodik är central för att förvägra barn och vuxna deras mänskliga rättigheter. Dessutom blir det möjligt för drabbade, ansvariga och barnrättsorganisationer att prata med varandra i pauserna mellan presentationerna

Här är länken till vår Tribunal för barnets bästa – registrera dig nu.

Välkomna

Barnets bästa ideell förening

redaktionen@barnetsbasta.org

P O S T   S C R I P T U M

Till sist något som inte är rättsosäkert men som också är viktigt.

När vi fick nuvarande socialtjänstlag så var den ett uttryck för att vilja göra upp med en människo- och samhällssyn där man ofta såg ned på människor med olika livsutmaningar. Det kan sägas ha legat bakom att många kvinnor tvångssteriliserades/steriliserades och många fosterhemsbarnen vanvårdades under förra århundradet.

Den nuvarande socialtjänstlagen syftade till att förbättra den människo- och samhällssynen. I socialtjänstlagens portalparagraf (första kapitlet, första paragrafen) står att samhället och socialtjänsten ska respektera människors integritet och självbestämmande samt skapa social och ekonomisk trygghet. Detta genom att när människor har utmaningar, som i sin föräldraroll, så ska de få hjälp att frigöra sina resurser.

Vi kommer också att utifrån forskning påvisa hur detta ofta är frånvarande. Ofta kan man istället prata om en icke-respekt för människors integritet och självbestämmanderätt samt att socialtjänsten kan rasera familjers sociala och ekonomiska trygghet. Det vill säga att inriktningen på att frigöra människors resurser, är frånvarande. Vi kommer även inom detta område att bidra konstruktivt.